Ibland händer det som inte får hända, men som är oundvikligt när vi är djurägare. Hästarna blir sjuka, skadade eller bara gamla helt enkelt och måste tas bort. Här nedan se ni bilder och text på de som fattas oss. 

Skari. En av mina kärlekar i hästform. En underbar häst och personlighet, med ett större hjärta och större intelligens än många andra hästar jag mött. Skari kom in i mitt liv redan - 99 som föl. Ett underbart föl. Och jag fick sedan förmånen att rida in honom när han blev fyra. Jag hade honom då i över ett år i träning och tjatade fint på hans husse till -09 när jag fick köpa honom ;) 

Under åren har Skari varit en stor favorit-  hans lynne och hans exceptionellt trevliga ridegenskaper har uppskattats av alla som kommit i kontakt med honom. 

I september- 23 när vi hade den årliga tandkontrollen fann vi hans tunga skadad. Skadan såg fin ut, men i november började han slemma mycket ur munnen. Jag bad veterinären kolla tungan- och gärna göra rent skapet när han ändå var sederad- det hade börjat lukta illa. 

Tungan visade sig infekterad och veterinären hänvisade vidare till Skara Hästakut för operation. Väl på operationsbordet bad jag dem kolla skapet en gång extra. Det var en stor tumör som orsakat infektionen (lukten) och han fick oväntat och mycket sorgligt nog somna in där och då. 12 dec-23. 

Jag kommer alltid ha Skari som min favorithäst- han hade en annan nivå på intelligens och jag glömmer honom aldrig.  Och hans öron sen- de sötaste som funnits :)

Thor och Faxi. Det finns så mycket att säja om dessa två hästar (parhästar) så jag skulle kunna skriva en hel novell... Thor var vid min sida i 18 år, han var min bästa vän och kollega. Jag vet inte hur många hästar vi ridit in och tränat tillsammans (vi pratar över 100 st)  och hur många människor han gett de bästa ridupplevelser till. Han var 11 år när jag träffade honom första gången, nykastrerad förstaklasshingst. Thos hade dåliga tänder- egentligen ändå från 11- års åldern. Han somnade in hemma på Lingården tillsammans med sin bästis Faxi 3 augusti 2021, på grund av återkommande bihåleinflammation (pga tänderna). 

Faxi var vid min sida nästan lika länge som Thor. Faxi var alltid full i bus - men i ridningen en högst uppskattad läromästare. Han kunde ALLT! Faxi hade alltid ett bus på gång, han var "brötig" och viljestark men sååå älskad. Hans knän gjorde att han var pensionär de sista åren i sitt liv, levde gott i hagen med sin flock. Men när det var dags för Thor valde jag att ta bort Faxi också då han inte skulle bli lycklig i flocken utan Thor. För alltid saknade. De byggde upp företaget, och vi jobbade många år tillsammans.  

Feykir fick fång hösten 2020 och på grund av underliggande sjukdomar fick han somna in. Han lärde många ryttare att vara mjuka och känsliga i sina signaler, samt rida gångarterna mycket balanserat- annars funkade inga gångarter. Men red man så som det passade honom dansade han fram i den bästa tölten. Han var mycket omtyckt i ridskolan och saknas av många!

Loppan blev skadad 2017 i ett framben och det konstaterades att hon inte skulle bli ridhäst mer, och vi försökte istället ta föl på henne. Efter många försök och veterinärundersökningar så blev hon ändå inte dräktig, utan fick på grund av sin skada som också gjorde henne halt, somna in i januari 2019. 

Efter många veckors behandling och dylikt så fick trogna Meya somna in. Hon hade sen några år tillbaka en sjukdom som heter Cushings, eller PPID, som hon behandlades för. Behandlingen räckte tillslut inte till, och det var som hela hennes kropp hade börjat ge upp bit för bit. Hon var en mycket älskad häst, som saknas utav många i och utanför ridskolan. 

Gleisur

Gleisur var inlånad till ridskolan, och ägdes utav Lena Johansson. Hösten 2017 blev Gleisur halt, och efter många veckors vila och medicinering blev han ändå inte bra, och fick tyvärr somna in 6 mars 2018. Han hade ett stort hjärta och var mycket omtyckt av både barn och vuxna! 

Diva från Agersta

Diva köptes in till verksamheten 2010 och har varit en klippa under alla år. Hon reds in av Emma som 3-åring. Diva hade fyra rena gångarter och hade lätt för allt, en riktig storfavorit. I December 2015 fick hon fångsymtom, och trots lång vila med de bästa förutsättningarna blev hon aldrig helt bra, och fick somna in den 12 september 2017. På bilden är Diva statist i Skövde musikteaters "Emil i Lönneberga".

Hressa från Fröstnäs

Hressa var en stomme i verksamheten under många år. Hon var trygg, snäll, taktren i alla gångarter, välutbildad och ja... alldeles perfekt. Hon var en toppenbra mamma (har två avkommor på gården, Djarfur och Silje) och hon var en av de bästa hästar jag ägt. 

Våren -16 fann jag henne i hagen med brutet ben. Ingen fattas mig så mycket som Hressa, och jag är glad att Djarfur och Silje finns kvar- en liten del av Hressa. 

Hressa har lärt många att rida genom åren och är saknad av många. 

Meyja från Hagen

Meyja var min dåvarande sambo Hans häst. Hon var en fröjd att rida, mycket flott och pigg. Gick aldrig i ridskolan.

Tyvärr blev hon skadad, vi gav henne ett års vila och behandling, men tyvärr gick det inte att få henne helt frisk. En riktigt trevlig och rolig ridhäst. 

Perla lånades in till ridskolan under ca 2 år. Hon ägdes av Kristina Berneholm och kom hit efter en lång rehabilitering från fång. Perla var en liten och viljestark häst med mycket spring i benen och alltid en (eller 3) rävar bakom varje öra. 

Perla fick tyvärr återfall av fång sommaren 2023 och hon svarade tyvärr inte på den smärtlindande medicinen. 

Vackra Yradis. Min röda ferarri. Jösses vad hon kunde springa, men alltid trygg och stabil. Yradis fick tyvärr fång sommaren - 22 och hon svarade aldrig på medicinen. Varje gång i provade att sänka dosen blev hon åter igen dålig. En stor förlust av  en mycket fin ridhäst.